Idag kände jag för att skriva av mig. Det är så jag fungerar om jag går och tänker på saker alldeles för mycket. Det är mitt sätt att släppa och gå vidare.
Utåt sett ser ni mig lägga ut glada och insäljande inlägg på sociala medier. Inte för att jag har ledsamma eller jobbiga saker jag bearbetar. Detta är för att jag valt att göra så. Mitt allra mest privata har ingen annan än mina absolut närmaste med att göra. Därifrån får jag tonvis med kärlek och vägledning. Med den energin försöker jag ge tillbaka genom positiva tankar till er.
Inom loppet av 2 dygn har jag fått reda på två dödsfall som relaterar till en hel del i mitt vardagliga liv utan att säga allt för mycket eller avslöja vilka dessa två är. En sak är klar, dom var alldeles för unga för att lämna jorden. Den ena kände jag inte alls medan den andra har jag jobbat med. Utöver dessa två har jag ytterligare tre extremt nära som går igenom en tuff tid fysiskt. Hälsan är inget man ska ta för givet vilket jag lärde mig tidigt. Det man däremot kan göra är att tänka att allt kommer bli bra till slut.
Min hälsa har inte alltid varit på topp kan jag säga. Det är tider i livet som ger en, inte bara en utan fler käftsmällar. Stress, press på sig själv, dödsfall, sjukdomar, separation, svek osv. Det finns en del jag forfarande jobbar med. Det kan finnas dagar jag är på väg till jobbet då jag tänker. Oj, hur ska den personen tycka om mig och hur ska jag uppfattas av dom här.. Det enda jag kan vara är mig själv i slutändan. Tycker man inte om mig så fine. Inget jag kan göra. Försöker mitt bästa i alla fall.
När livet slutar allt för tidigt, slutar jag aldrig att tänka på allt man har fått uppleva så här långt. Kan inte ens tänka tanken på att förlora Celine och Neo. Hur gör man för att gå vidare när ens barn dör före en själv? Blir tårögd av bara tanken.. Vid min separation kände det som att jag hade förlorat mina barn till 50%. Det tog mig väldigt lång tid att vänja mig. Min räddning var egentligen att börja flyga. Då visste jag att under den tiden jag inte hade barnen så jobbade jag och låg borta på stopp. Alla separationer är inte så lyckosamma tyvärr. Har kollegor som går/gått igenom ett helvete. Jag har tur.
° Drömmer ni om något så kämpa tills ni kommer dit!
° Märker ni att ni alltid är missnöjda på jobbet, sök ett nytt jobb.. Jag lovar, ni mår bättre och vi andra runtomkring som får lyssna på er kommer också må mycket bättre!
° Går ni och tänker på att förbättra eran livsstil och hälsa, gör det!
° Älskar ni någon så säg det till honom eller henne!
° Går ni fortfarande och ältar något som har hänt för flera år sedan, bli sams säg förlåt och gå vidare för f-n!
° Lyssna på/ och umgås med dina barn!
° Hylla och lyft andra runtomkring dig istället för att sänka!
° Respektera andra men framförallt dig själv. Du är din bästa vän!
° Våga säga förlåt och våga förlåta!
Mina slutord kommer vara att allt blir bra till slut. Själv bor jag numer med mina underbara barn, ett sött energiknippe till bonusdotter och en man som behandlar mig som en kvinna ska behandlas <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar