Enda nackdelen är ju att man måste checka ut vid kl 12.00! Det gjorde i för sig inte så mycket, för då hade man allt redan packat och klart sen när det var dax. Den värmen man känt under den här veckan var det länge sen man upplevt. Nästan upp mot 40 grader varje dag och barnen har haft det lite tufft faktiskt. Men det blev som sagt väldigt mycket plask och lek blandat med några besök till Kids club för Celine och Theodor. Småttingarna hade sina sovstunder i sina vagnar och sen åkte solhatt, solskydd 50 och soldräkt på!
Bussen kom och plockade upp oss runt 17.00 och typiskt nog så somnade Neo på väg ut till flygplatsen.. Där började en låååång och frustrerande hemresa.
Städerskorna hade slängt bort våra skyddspåsar till barnvagnarna tidigare i veckan, vilket betydde att det kunde gå hur som helst för dem. Översatt till en pir-rapport på Arlanda för en av vagnarna:/
På flygplatsen var det en familj som hade en liten son som hade fått vattkoppor under veckan. Detta gick mamman runt och sa till alla barnfamiljer, vilket inte var speciellt smart... Enligt smittskyddslagen får man nämligen inte flyga hem när man har vattkoppor. Hon tyckte att henne son skulle leka lite med Alicia- det tyckte INTE Sandra och Martin direkt. Hallå- vad va detta för någon nöt undrar man?!? Efter mycket om och men så bestämde besättningen ombord att familjen fick flyga hem trots allt- så länge de satt på sina platser hela vägen hem. Så nu får väl ungarna vattkoppor om 10 dar... :/
Celine och Neo är ganska beresta och har nästan alltid skött sig väldigt bra ombord, men eftersom Neo fick skön tupplur på bussen så blev han lite mer än jobbig på planet. Vi flög in på 2 timmar och 55 minuter, men det kändes som en Thailands-flygning. Celine somnade så fort vi kom upp i luften medan Neo skrek mer eller mindre under hela flygningen. Neo ploppar man vanligtvis bara i en napp så slutar han att gråta men den här gången hade han säkert ont i öronen också.. Det värsta som finns är just skrikande barn på flyg enligt mig, och jag var inte på mitt bästa humör direkt. Eländet slutade ju inte där, utan vi hade en passagerare precis raden bredvid oss som var nära på att tuppa av, så hon fick sitta med en syrgasmask hela vägen....
För Linda och Emanuel gick det halvbra i bilen hem sen- rengöring efter Willes åksjuka vid midnatt stod på deras schema. Det är inte en dans på rosor kom vi fram till allihopa ;0)
I eftermiddag skall vi skjutsa ut Mats till Bromma. Båstad och tennis blir det för hans del i några dagar. För min del kommer min efterlängtade Tessi över på middag. Äntligen får jag se hennes växande mage;0)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar