Louise: Karibien kryssning..

Det var nästan som att vinna på lotto tyckte jag när Mats kom hem i början av 2010, och berättade att eventuellt respektive fick följa med på en jobbresa. Jag trodde först att det var en skämt när han sa vart resan skulle gå till. Några månader senare blev allt klart, och alla papper var ifyllda, och man var även godkänd för att komma in i USA. Från 2009 är det nämligen ändrade regler. Man måste ansöka om ett inresetillstånd- ESTA ( Electronic System for travel Authorization ). Senast 72 timmar innan avresa, och detta måste man även göra när man flyger över Amerikanskt luftrum.
Här är länken: https://esta.cbp.dhs.gov/esta/ ,och när du kommit in så tryck på den svenska översättningen så blir det lättare att förstå applikationen.

Månaderna gick och det började närma sig slutet av September. Det jag reagerade på var, varför vi skulle åka mitt i sista regnsäsongen ?!? Om jag hade fått vara bokningsansvarig så hade jag lätt väntat en månad så vädret hade stabiliserat sig en aning. Men det var tur i oturen för min del p.g.a att jag väntade Neo, och båten hade vissa regler på just hur långt gången man var. Jag var precis på håret att jag inte fick hänga med. Vi åkte med Wondercruises, och vår resrutt med fartyget Celebrity Solstice var schemalagt som så här:

Fort Lauderdale, Florida, Till havs, George Town, Grand Cayman, Cozumel, Mexico, Roatan, Honduras, Puerto Costa Maya, Mexico, Till havs, Fort Lauderdale, Florida..

Det första man tänker på är att denna typ av resa, bara är för pensionärer. Men oj vad fel jag hade kan jag säga. Det var tyvärr inga barn som fick följa med, så i slutet var det riktigt tufft att vara borta från Celine så länge. Vi var ca 70 personer som åkte, och det var jätte blandade åldrar. Från Stockholmskontoret var det Johan, Nina, Anna och Prylle. Dom som jag känner bäst. Sen hängde vi mycket med 2 andra, mycket trevliga par- Anna, Patrik, Marzena och Håkan.

Vi började med en övernattning på Hilton, Fort Lauderdale. Jag älskar USA, men framför allt staten Florida. Det vi gjorde så fort vi hade checkat in på hotellet, var så klart ta första bästa taxi till ett shoppingcenter-Sawgrass Mills. Andra dagen, njöt vi av en underbar amerikansk frukostbuffé med våfflor, färska bär, bagels, färskpressad juice m.m.

Sen ville jag ta en sightseeing båt genom kanalerna i Fort Lauderdale- vilket vi gjorde med Anna och Patrik. Så sjukt lyxiga villor, där många kändisar och rika människor, har lagt sina miljontals pengar på.

Samma dag skulle vi stiga ombord på båten. Vi fick våra hytter, som för övrigt såg ut som ett hotellrum En jätte stor kingsize säng som man sov väldigt gott i. En ganska stor balkong, där vi väldigt ofta satt och njöt av utsikten och harmonin. När vi efter en dag till havs, äntligen skulle in till första destinationen, blev vi måttligt roade. Grand Cayman´s hamn hade stängt p.g.a att det var så dåligt väder. Båten stod ute till havs ett tag för att vänta in bättre väder, men inget hände. Då var det bara att fortsätta vidare till nästa stopp.. Jag blev så extremt besviken, för jag hade nog sett mest fram emot att se skatteparadiset George Town, och sen simma med rockor i det öppna havet. Men på båten ordnades det massa extra aktiviteter, så jag och Nina gick och kollade en kockduell mellan en Italienare och en Grek istället- vilket fick mig på bättre humör!

Vidare till Mexico, och första stoppet Cozumel- där varken jag eller Mats hade varit tidigare. En helt underbar ö som ligger precis utanför Yukatánhalvön. Vi åkte inte hit sist p.g.a att vi trodde det skulle vara så himla turistiskt, som vi hade hört och läst. Men det visade sig att det inte var så farligt. Vi var ett gäng som hyrde beach buggies och åkte i karavan till en underbart vacker strand. Den här dagen hade vi toppenväder. Jag fick inte snorkla för jag var gravid, så då fick jag skriva lite mer papper på att jag godkänner alla amerikanska regler, och solstolen nästa!
Vidare till Puerto Costa Maya.. Det var nog en hel del som trodde vi skulle till Riviera Maya, men se det var det inte minsann. Vi kom till ett ställe som var mer genuint, om jag säger så. Ganska öde, och kanske inte det bästa stället i Mexico. Tur vi var så många som kunde umgås tillsammans, annars hade det nog varit trevligare att vara kvar på båten. Till havs igen och dagen därpå, vaknade man i ett annat land- Honduras. Förstå vad häftigt att vakna upp till ett annat land varje dag i en veckas period- helt oförklarligt coolt! Vi möttes här av dans och musik, och tyvärr lite sämre väder- IGEN! Jäklar vad nice det hade varit här om man hade sett ön Roatan i lite bättre väder, för man såg verkligen potentialen. Sen var det bara att bege sig tillbaka till Amerikansk mark igen. Vaknade åter upp i Fort Lauderdale. Detta var på morgonen, och flyget hem från Miami skulle inte fören på eftermiddagen. Vi sa då till buss chauffören att ta oss in till Miami några timmar för lite shopping. Man ville ju knappast sitta för många timmar på en flygplats.

Denna resa var en av de bästa jag gjort, och vi hade så sjukt trevligt. Vädret kunde ha varit betydligt mycket bättre dock. Servicen och maten på båten var helt magisk! Man kunde äta hela tiden om man så ville. Man ska testa och se själv vad man tycker om en sådan här typ av resa, för det är inte för alla. Jag trodde inte att det skulle vara något för mig, men oj så fel jag hade. Låt fotona tala för sig själva...